Riizen - Du är ingenting utan drömmar

Första skoldan var inte...som jag hade tänkt mig. Mina två bästa klasskompisar tog ju studenten i somras
och går därför inte kvar nu. Så igår, var jag aldeles själv, gick själv i korridoren, satt som en utstött vid matbordet, skrattade åt mina egna skämt på lektionerna.. sorgligt. Min nya klass var som en begravning. Dem var stenar.
Ni kan ju tänka er själva, man är på glatt humör och sprider glädje runt omkring sig och skrattar till när man
"råkar" säga nånting man själv tycker låter kul. Och ingen annan skrattar. Så sitter du där och bara "Oops..Awkward..." HELA lektionen var sån! Min klass ÄR tråkig. Nu vet jag det, men vill inte byta klass för det.
Den klassen jag har är den ""bästa"" man kan få i den skolan, enlight lärarna, och enligt mig själv.

Dem enda uppiggande stunderna var när rasten började. Då gick jag ut och strosade runt i stan
och såg mig omkring om nya prylar hade kommit ut, etc. (ps. Min skola ligger vid stan.)
Och så kom det där lilla tillfället, när man går in i en butik där något du VERKLIGEN vill ha dyker upp
framför nosen på dig! Jodå! Den systemkameran jag ska köpa nästa månad, befann sig bara
något dryga meter i en butik precis utanför min skola! Vilken ironi! Och liite billigare var den också. Ett plus för det!
Kameran jag ska köpa är en Canon EOS 500D, ett kit. Altså följer ett 18-55 mm objektiv med.
(psst.. Tack du snälla Herrn som jag pratade med och hjälpte mig fram till det sista beslutet om kameran! :D)
Det gjorde mig glad. Väldans glad!

Detta är kameran! TA-DA!